.: Om Baghera :.

Året var 2000 då Baghera flyttade in hos oss, han var bara 8 veckor då och hur söt som hellst. Han var familjens första hund och jag började direkt att "hänga" på Örnsköldsviks brukshundklubb. Baghera är våran polis och viktigpetter. Om de andra hundarna busar för hårt eller om det är någon hund utom flocken som gruffar så går Baghera och lägger sig mitt emellan de. Han gör inget själv, utan markerar genom att gå emellan och bryta. Det är det som är det fina med honom. Han går ihop med vem som hellst och gör inte en fluga förnär. Han har en förkärlek till katter, vi har ingen själv men har bekanta som har. Och då lägger han sig ner och då de komma emot han så kollar han bort för att säga "jag Är snäll", när de tagit kontakt så gosas och tvättas det.

En annan godhet i hans personlighet är att han ser då man har det svårt att gå pga att det är halt och så. I isig nedförsbacke så ställer han sig bredbent och stadigt för att man ska kunna ta tag i honom, åsse leder han en nedför. Och det gör han utan att vi som hellst har tränat det. Han har ett stort, gott hjärta våran Baghera.

Baghera är förövrig ganska lat och älskar att sova, hellst utomhus. Han har en olater att alltid bära saker då man komma hem. Det kan vara alltifrån skor, handskar till Ask´s bädd som han ligger i. Tänk vad Ask blir snopen då hans madrass helt plötsligt blir bortdragen under honom. *gah*

Jag och Baghera gick valpkurs och lydnadskurs då han var liten, samt att vi tränade agility. På den tiden så var han väldigt envis. Ville han inte så ville han verkligen inte, och då gick det inte att motivera honom heller. Men trots det så tävlade vi några gånger i Lydnadsklass I med 3:e pris som bästa resultat. Vi tävlade även i agility och där gick det desto bättre. Tänk att denna stora hund kunde ta sig an 2 stycken uppflyttningspinnar och det med en 2:a placering en av gångerna. Men på en tävling i Strömsund så måste han ha landad snett eller något för han gnall till precis i landningen och efter det så har vi inte nästan inte tävlat agility något. Men tränat har vi gjort. Och vem vet, vi kanske ställer upp i en tävling igen, för kampen om den sista pinnen.